Vad händer på fredagskvällen?

På fredagskvällen kör vi ner barnen till Fristadstorget och ger dem ö... Nej, så var det ju inte.

Efter maten och andra aktiviteter – som på min tid kallades att ”shejka loss” – kommer skåjtledare Olle Bergman att gå med barnen ett par kilometer i försommarkvällen för att känna skymningens dofter, lyssna på lövdungarnas ljud och spana efter vampyrer och mygg.

Men varför det?

Det här måste utredas. Jag letar upp herr Bergman för att fråga. Nämen så praktiskt, han sitter ju alldeles bredvid mig.

– Varför ska du släpa ut barnen så där när de kan sitta inomhus och spela datorspel eller kolla på tv? sa jag.
– På den frågan kan jag ge två helt olika svar, svarade Olle.
– Ok.
– Va?
– Ge svaren då.
– På vad?
– Nämen Olle, vad förvirrad du är. Varför ska barnen gå ut och gå?
– Har du inte frågat mig det förut?
– Ja, men du svarade aldrig?
– Gjorde jag inte? Vad konstigt, jag hörde svaren inne i mitt huvud.

(Bli inte oroliga. Vi har varit tillsammans sedan 1985, och han var så här redan då.)

– Nå, varför ska barnen ut på kvällen? försökte jag igen.
– Som naturälskare hoppas jag kunna ge dem en spännande och minnesvärd upplevelse.
– Du är bra romantisk du.

(Vilket man inte kan säga om mig. Får jag röda rosor ger jag dem till grannen, tittar Olle mig djupt in i ögonen funderar jag på vad vi ska ha till kvällsmat.) Han fortsatte:

– Mhm. Men det var ju en annan sak också. Som förälder vet jag av erfarenhet att barn som har ett par kilometer i benen, somnar lättare.
– Korrekt, mycket bra tänkt, käre make. Ska de göra armhävningar, sit ups och ålning medelst hasning också?
– Jo tjenare, det orkar inte ens jag.
– Men blir det läskigt?
– Näääää. Jag gillar inte läskigheter.
– Fast hur ska de se något, förresten?
– Aha. Nu vet jag! Alla som har en och läser det här, kanske kan ta med sig en ficklampa?

Alltså: imorrn smäller det! Ta med en ficklampa!

Basketlotten och Orienteringsolle.

/Lotten